Förbered dig

Hösten. Jag gick fyra veckor från den 20 september och fick två regndagar, sedan strålande höstväder hela vägen till Galicien. Våren fungerar också. Undvik högsommaren – i augusti brann det längs leden och luften var full av rök – och undvik mars, då Pyrenéerna kan ligga under snö.

Hela Camino Francés tar 28–35 vandringsdagar. Hinner du inte allt: börja ändå i Saint-Jean-Pied-de-Port och gå så långt du hinner. De flesta kommer tillbaka och går resten. De sista elva milen från Sarria räcker för att få compostelan, och tar fyra till sex dagar.

Ge det minst en vecka. De första tre dagarna händer ingenting, sedan börjar det hända saker. Efter fem–sex dagar är två mil ingenting, och efter en vecka blir gåendet meditation.

Det är timmarna som bygger styrkan, inte intensiteten. Trettio minuter pulshöjande varje morgon före frukost, långa promenader och lite styrketräning för ben och bål. Ju äldre du är, desto viktigare är styrkan.

Gå i timmar, gärna några pass på två mil i sträck i vandringsskorna och med packad ryggsäck. Öka belastningen gradvis. Och träna nedförsgång: knäna går sönder i första dagens långa nedförsbacke mot Roncesvalles, inte i uppförsbacken. Trappor räcker inte för 1 200 höjdmeter.

Rusa inte ut. Tre mil och 1 200 höjdmeter med tio kilo på ryggen dag ett är inte mod, det är dumhet. För åtta–tio euro kör små bilar packningen till nästa boende. Börja bära när kroppen och du kommit överens.

Korta pass med täta pauser slår långa heroiska marscher. Gå två och en halv timme, paus, gå igen. Varva långa dagar med korta – efter 39 kilometer känns 15 som en ledig dag. Och ta en vilodag utan dåligt samvete; jag tog min i Logroño efter första veckan.

Skorna avgör allt. Köp dem lite för stora – fötterna sväller på eftermiddagen – och gå in dem hemma. Kängor som sitter stadigt kring fotknölarna för hela Francés; lättare skor kan räcka från Sarria. Absolut inga bomullsstrumpor: merino eller syntet, tre par.

Smörj fötterna morgon och kväll från första dagen, inte när det börjat skava. En blåsa första veckan följer med hela vägen. Jag gav mina fötter en liten stund varje kväll, ungefär som man vattnar en krukväxt man egentligen inte tror på – och efter tio dagar såg hälen ut som en utbankad schnitzel. Nittonåringen Jack som skötte fötterna fick en enda blåsa på hela vägen.

Torra fötter, torra skor. Fukt i skon ger mjuk hud och friktion. Torka skorna över natten, tvätta strumporna varje kväll och gå aldrig i fuktiga strumpor. Blir det blåsor: håll rent, tvätta med ren sprit (inte handsprit med återfuktande tillsatser, då fäster inte plåstret), torka och sätt på Compeed. Vila är en del av behandlingen.

Drick lite och ofta, även när du inte är törstig. Sträckan efter Carrión de los Condes är sjutton kilometer utan påfyllning – den enda gången du behöver två liter. I övrigt är risken att törsta ihjäl på Caminon betydligt överdriven.

Riktmärke sex till åtta kilo utan vatten. Fyra tröjor och ett par byxor med avtagbara ben räcker som garderob. Damen från Schweiz som gått 104 dagar bar fem–sex kilo.

Ryggsäcken ska vara av god kvalitet, 30–40 liter, med ett ordentligt midjebälte så att höfterna bär i stället för ländryggen. Stavar. Regnskydd som täcker ryggsäcken, regnbyxor för Galicien och ett vindtätt lager för Alto del Perdón och O Cebreiro.

Ta inte med prylar du inte vågar använda. Min drönare blev världens dyraste sten. Lär dig all utrustning hemma – det du inte kan hantera dag fyra kommer du inte att använda. Väg ryggsäcken innan du åker. Hela packlistan finns längre ner på sidan.

Två skolor fungerar. Jag bokade kväll för kväll på nätet och lärde mig snabbt. Britt-Marie och Roy bokade alla 49 nätter i förväg och kunde koppla av på dagen. Vill du dela Pyrenéerna med en natt på Orisson måste rummet säkras månader i förväg – boka i februari.

Mina 28 nätter, från härbärge till casa rural, kostade 1 691 euro – ungefär 60 euro per natt. Med barn eller hund: hotell snarare än sovsalar. Kolla avståndet från boendet till närmaste matställe; sju minuter nedför blir en kilometers stigning hem i mörker.

Ha låga förväntningar på maten på Mesetan och ät ordentligt när det bjuds. Restaurangerna öppnar vid sju på kvällen, barer kan vara stängda mitt på dagen, och anländ aldrig till en stad en måndagkväll. Ha matsäck. Belöningarna kommer ändå: pinchos på Calle Laurel i Logroño, vinkällan i Irache, pulpo i Melide, tarta de Santiago i Galicien.

Kortet fungerar nästan överallt – utom i kollekthåven och hos små försäljare. Ha euro i sedlar och småmynt. Köp en kaffe på byns bar även när du inte är sugen; den är byns sista hjärta.

Pilgrimspasset, credencialen, hämtar du på pilgrimskontoret i Saint-Jean-Pied-de-Port eller beställer hemifrån. Det stämplas varje dag på kaféer, restauranger och kyrkor. På de sista elva milen från Sarria krävs två stämplar om dagen för att få compostelan. Passet ger dessutom rabatter, till exempel på katedralen i Pamplona.

Pilgrimskontoret i Santiago är öppet 9–19 och man tar nummerlapp som på apoteket. Boka hemresan så att du hinner dit, och gärna en dag extra i Santiago. Åk inte direkt hem – trappa ner.

Beställ EU-kortet gratis från Försäkringskassan; det ger vård i Spanien på samma villkor som lokalbefolkningen. Hemförsäkringens reseskydd gäller normalt 45 dagar – kontrollera att det täcker vandring. Har du en kronisk sjukdom, prata med din läkare innan. Jag gjorde det.

Resan dit: flyg till Biarritz, vidare med tåg eller buss till Saint-Jean-Pied-de-Port – med marginal, franska tåg strejkar. Ladda och testa telefonen innan avresa. Min dog redan på flygplatsen.

Fråga inte hur långt det är kvar. Fråga hur långt du klarade i dag. Lägg inte ut hela kartan dag två, då kommer smällen i pannan. Bryt ner det stora målet i dagsmål så att huvudet får kvittera framsteg.

När det är som tyngst: städa inte lägenheten, städa ett rum. Gör det färdigt. Gå vidare till nästa. Nödraketen när du är slutkörd är att räkna dubbelsteg, tre gånger upp till hundra. När du är helt slut har du trettio procent kvar.

Gå ensam på leden, umgås i början och slutet av dagen. Du pratar inte bort vandringen när du går själv, och två människor har aldrig samma takt. Stäng av tekniken. Den som går och pratar i mobilen hör inte sina egna fotsteg.

Förvänta dig ingenting andligt – meningen kommer av sig självt. Och förbered dig på tomheten efteråt. Den är fullkomligt naturlig. Landa sakta.